Som de flesta vet så blev Chelsea opererad igår.. hon har varit förvånansvärt duktig med allt! Vi hämtade henne en timme efter att hon blivit opererad och hon var ju självklart groggy som fan av narkosen.. hehe :)

Veterinären sa att hon förmodligen skulle sova resten av dagen, men det gjorde hon ICKE! Det första hon gjorde när hon kom hem var att krypa ut ur buren, sen vinglade hon fram över hela vardagsrummet. Trillade omkull var 3:e steg. Så jävla söt hon var! Men jag satt ju självklart med henne hela tiden och kollade så hon inte flög in i möbler och sånt. Jag var den som fick hålla henne på benen med andra ord :p Hennes ögon skitstora, blanka och helt svarta. Det befann sig nog en och annan rosa elefant i hövvet på henne, så påverkad som hon var ;D

Framåt kvällen käkade hon lite och sånt och när det var dags att sova så snodde hon hela mitt täcke.

Så jag tog henne invirad i täcket och la henne på golvet nedanför mig och sen sov jag med överkastet i natt :) Vad gör man inte för sin lilla älskling?

Sen mitt i natten hoppade hon upp i sängen och sov hos oss.

Idag är hon helt som vanligt igen. Märks inte ens att hon blivit opererad. "Operation, vad är det?". Hon är en riktig fighter! :)

Min poäng av det hela är nog att jag inte vet vad livet vore utan min lilla fislisa. Hon är långt ifrån som alla andra katter, och hon förgyller min dag bara genom att titta på mig, blinka med ögonen & spinna.

Det är min tös, det! <3